Under tiden

Morrn, man sov djupt till nyss....

Under tiden vandrade de vidare
och smidde planer
grävde hålen åt oss alla
i mörkret viskade barnen
och målade fnittrande vattnet
svart med en ton av vårens gröna
klädde sig i vitt, rött och blått
för allas vår skull
kommer ni ihåg orden
blod är tjockare än vatten
vit är frihetens duva
varför broderskapet skulle vara blått
har jag aldrig tänkt på
idag hade den kanske varit rosa
tänk hur världens flaggor sett ut då
lite otryggt, som Sverige på nåt sätt
hade det känts med rosa
så föränderligt
så fort


de klädde sig i vitt, rött och blått
och smidde planer
grävde hålen åt oss alla
hårt smör i mjukt vitt bröd med marmelad
de djupa hålen
rakt igenom sängbordet
och kaffet med grädde och
kryddorna på
vi älskar men de aldrig förstått
mynta och honung, kanel och
kardemumma
ta det svart som en man
som i Berlin när du var ung
det sa du själv när du skrev mot alla dem
rosa är en tjejfärg
säger en 16-åring
med snus under läppen
i randig pyjamas
från farmor


klädda i pyjamas, röd, vit och blå
får jag frukost på mitt sängbord
och en ekvation på gymnasieninvå
av en annan son, på elva
jag löste den igår
kom igen nu gubbe
snart är du frisk igen
och ska lära ut både algebra
alger och annat mindre bra
man måste plugga vet du
om man vill komma nånstans
och det vill du väl
här är nattmössan förresten
och din monokel
så du kan skriva dina ord
på papper 


klädd i rött vitt och blått
fattar jag så pennan
för nattmössan fick jag ny igår
av en rysk kamrat
han hoppas vi ses snart
i Leningrad som då
i onkel Vanjas trädgård
med det gröna teet i porslinet
som sakta föll isär
på gräset och smälte bort
älskling det är inte ditt fel
inte vårt heller
för saker åldras och går itu
så gör vi så
så småningom, men inte nu


I vitt, rött och blått
går vi hand i hand mot havet
min söner och jag
min broder och våra tunga slag
jag saknar skratten
han och jag
men det glömmer vi idag
frihet jämlikhet och broderskap
kaffe och min monokel
möter en främling vid sidan av
Camus eller bara en gubbe
främmande för oss
i våran egen skog
Han kastar sten på paddorna
och saknar sin mor
för saker åldras och går itu
men här blommar snart sippor
och fåglars kvitter
mossan täcker snart hans ensamhet


om jag vill komma nånstans
tja, det vete fan
jag hamnar där jag hamnar
jag vill se lyckliga barn
inte rika
jag vill behålla monokeln
onkel Vanjas stolar i bersån
den blå bänken
med flickan som kastar mynt i hinken
varje dag på sniglarna i regnet
i för stora gummistövlar dansande
kärleken till livet
till barnen
klädda i vitt, rött och blått
bara för våran skull
så ska vi alla hålla käft en stund
sluta bjäbba
och lyssna på dem.


Under tiden vandrade de vidare..........

Det är lördag, halvgrått och mot ostronviken går vi för att att hitta det vackraste skal jag kan finna. Det ska min älskade få. Hon som målar allt det här i mig. I bersån bedövad av syrenerna, bedövad av henne vill jag ge den. Som tack, stället för ord. För en gångs skull

Populära inlägg