Jag vill ge dig min sista smula poesi





 Det är skönt med lediga fredagar och påsklov. Speciellt när solen skiner och barnen redan gjort mackor. Sprungit upp till sig och dammet fortfarande faller mot golvet. I guld, turkos och men en aning kvinna landar det på min hud.

När jag var liten, i de stora våningarna min gammelmoster gifte sig in i stup i kvarten föll guldet likadant. 20-tals guld. Hos henne levde ungdomen kvar och jag älskar fortfarande den tiden med sin dekadens och sitt frostade glas. Sina drinkar och narkotiskt hysteriska dans. Jag önskar vi var unga då. Bara för några år så vi fick se dem. Vara dem.
 
Jag önskar jag fick visa dig utsikten över hamnen och Kockums verkstäder, ångfärjan Malmöhus jag åkte tillsammans med mormor när solen sken så här. Stor som Titanic, svart och vit. Stor som morfar. Han gick sin väg ur kylan med rocken högt upp och hatten djupt.En man fick inte vårdnaden om sin dotter då, fast de älskade varandra intill döden. Och hatet tärde på både mor och dotter. I evighet. 

Gammelmosters män dog snart och lämnade henne ensam med våningarna och pengarna. En natt långt senare frös hon ihjäl på en balkong med två miljoner i städskåpet och hennes damm var grått och tungt som bly, som ensamhet, förtvivlan och förvirring. Hon hade gått vilse och ibland känner jag frågorna men inte tydligt nog. 

Din röst är klar och får mig att le. Jag ville visat dig allt det där långt innan dess. Men jag berättade istället Jag vill inte gifta mig till ära och pengar. Jag vill inte ord för kokain, Thailand och ett fyllt barskåp. Jag vill ge dig min sista smula poesi. På köksbordet ligger den en dag. Mitt sista vin i ett hemmagjort krus av lera ur min darrande hand. Fattiga men rika, dom du så igår. Jag hoppas du är kvar hos mig då den där dagen. Speciellt en ledig fredag under påsklovet
.
Och allt guld är dammet i solen. Som vi kan virvla upp om vi vill. Låta röra om. Men också låta vara. Vårt med framtiden och minnena, med gammelmosters ensamhet, med morfar, med vår barndom. Med dina händer på mitt bröst. Med guld, turkos och en aning kvinna. Jag längtar efter dig...... din barndoms damm på mitt bröst. I mina lungor. Du berättar en dag. Det vet jag men ta din tid. 

Jag ska ta vara på dagen och guldet som faller. Springa längs havet med alla de fjärran skeppen, galeärerna och de stora ångbåtarna. Med mormor och en stor Tuborg i sitt silverskepp mot Arkadien och alla blommorna måsarna strödde på hennes väg. Det var vackrare än regnbågen, än livet självt. Vackrare än döden i sin svepning, i sitt lockande leende mörker, inte alls farlig. Med morfar i baskern i sin eka och cigarren, den eviga.

Jag ska springa med tårna i vattenbrynet och guld i ögonvrån. Möta dig där berg blir sand. På andra sidan åsen. Där smälter vi samman igen som då i höstas, i en gungande gummibåt utan ådror. Nu ror vi den i land. Det får ta den tid det vill. Tillsammans

Fred bröder och systrar. Fred!

Populära inlägg