Deformerad

Deformerad och ensam
medan stadens spadar gräver
allt djupare
allt närmare
allt hårdare slås gatstenen
till grus
vart vänder man sig då

när de man höll av håller i spadarna
står man upp för sina synder
och möter pöbeln på barrikaderna
i helvete heller
man packar ryggsäcken
och ger sig ut i skogen
in i cirkeln

deformerad men aldrig ensam
står man upp för sina dygder
låt de jävlarna slå och gräva
låt dem söka
hämnden
allt längre bort ekar ropen
bakom muren

när de man håller av står i ringen
de man inte visste fanns
de som visar vägen
då vet man
att gatstenen krossats
till grus
och vänt sig om

deformerad i all sin glans
skimrar den i fjärran
medan man går i det höga gräset
bland syrsor
bland lysmaskar
och mygg
allt närmare hörs skratten



Populära inlägg