Med huvudet lite på sned


 Jag gömde mig bakom kaffekoppen
och rodnade inför ditt leende
när du gav mig din frihet
som en bit bröd
bruten av en moders hand
med den mildaste honung
och ost från Tunisien
som björnbärssylt
och skinka med dijon

jag ville fråga varför du dröjt så
men du tystade mig
med huvudet lite på sned
och log
matande mig som ett barn
med en eftertänksamhet
att andas i mitt bröst
att hämta kraft ur

som nu i regnet
när hjärtat fladdrar fjärilsslag

när oron hastar bort
mot dagen
mot livet
mot döden
mot natten
hastar bort
allt närmare

då möter jag din blick i fjärran
och dricker mitt kaffe
istället

som du

med huvudet lite på sned
och ler
ser mig själv i spegeln
och tänker på
vad jag ska göra med min
i det här stängda rummet
nu när jag fått din

frihet

då ringer du och säger
tack
jag har inte alls dröjt
bara väntat på dig
så var inte rädd

jag bär nyckeln runt min hals
du får tillbaks den när du vill
du gav mig den för längesen
långt innan du fick min
minns du inte stormen
som nästan tog mitt liv
ditt mod var större
redan då

större än du tror

så var inte rädd
öppna din dörr och spring
för nyckeln har du själv
så möts vi där vid krönet
under den krokiga tallen
med alla barnen
och en katt

där vägen tar slut
och börjar om

precis som vi lovade varandra

säger du
och lägger på

och jag springer naken som ett nyfött barn
känner nyckeln i dina varma händer
hamra mot mitt spända bröst
och jag vrålar som en vuxen man
som det djur jag en gång var

och jag springer
mot krönet...

Populära inlägg